Hundarna

Om rasen Västgötaspets och dess rasstandard

 

Västgötaspetsen har funnits under långa tider, räknas som en av de allra äldsta svenska raserna – om inte den allra äldsta. En energisk, robust och vital hund. Pigg och vaken, vill helst av allt delta i allt som försiggår i familjen, har ett stort behov av att vara med, men kan ändå lugnt sova bort ett par timmar ensam.

Västgöten är en utmärkt gårds- och vallhund. Sköter sitt jobb på gården med största allvar och pliktkänsla. Föser kor, patrullerar gärna runt och kollar att allt står rätt till, håller räven från hönsen, säger ifrån när det kommer främmande, men är mycket social och det är sällsynt med otillgängliga västgötar. Ja, som gårds- och vallhund är kanske rasen mest känd, men de passar in i stort sett varsomhelst, bara de får ordentligt med motion – både för kropp och själ.

Västgöten är en arbetsglad hund och mår inte bra av att bara ”gå runt i snöre”, den har oftast ingen större benägenhet att jaga och är därför lätt att ha lös. Den behöver mental stimulans och här finns det mängder av saker man kan hitta på. Regelrätt tävlingsträning i olika grenar eller lära in tricks – spelar inte så stor roll vad man gör, västgöten hänger med på allt. Skallet är ett av västgötens arbetsredskap i vallningen – den ”pratar” därför gärna och det är något man får kontrollera, håller man igen det från början brukar det inte bli något större problem. Man får dock tänka till lite i träningen av sin västgöte – de har mycket egen vilja, envishet och ”jagskallbara” – samtidigt som de är lyhörda, läraktiga och snabba. De är oftast mycket matglada och jobbar gärna för belöning.

De korta benen kan göra det lite tungt att ta sig fram i djup snö, men annars är de mycket ”terränggående” och tar sig fram förvånansvärt lätt även i den tuffaste terräng. En västgöte kräver också absolut rättvisa, använder man fel metod eller blir för otålig och snäsig – då kan man räkna med ett snett bläng och man kan nästan höra hur de säger ”ok, har vi den kostymen på i dag, då kan du göra det här själv”!

Glädjande är att se att fler och fler tränar och tävlar med sina västgötaspetsar, både inom agility, lydnad, bruksarbete och viltspår – och det går bra för dem! Det finns både lydnadschampions, viltspårchampions, agilitychampions och tjänstehundar, både i bevakning och räddning, inom rasen – vi får nog se en brukschampion rätt som det är också.

Läs mer om rasen på Specialklubben för Västgötaspets’ hemsida http://www.skv76.se/

Här följer rasstandarden:

Grupp 5STANDARD FÖR VÄSTGÖTASPETS FCI nr 14
ORIGINALSTANDARD 2006-10-17
SKK:s STANDARDKOMMITTÉ 2006-10-17
Ursprungsland / Hemland Sverige
Användningsområde Vallhund
FCI-klassifikation Grupp 5, sektion 3
Bakgrund / Ändamål Västgötaspetsen anses vara en av de genuint svenska raserna, även om viss oklarhet fortfarande föreligger beträffande släktskap med den delvis typlika Welsh Corgin. Huruvida vikingarna hemförde hundar av denna spetstyp till Sverige eller tvärtom torde vara svårt att kartlägga, men nutida kynologisk forskning anser att denna ras verkligen har uppkommit i Sverige.Oavsett rasens ursprung tillkommer äran av att ha fått västgötaspetsen erkänd och registrerad som svensk ras greve Björn von Rosen. I början av 1940-talet fästes von Rosens uppmärksamhet på förekomsten av denna spetshundstyp och genom en inventering av det kvarvarande beståndet i Västergötland och framför allt på Varaslätten fick han fram ett ringa men i typ tämligen enhetligt material för att planmässigt avelsarbete. Det praktiska avelsarbetet kom dock att främst ligga i händerna på rektor K G Zetterstén.

Konsolideringen av typen kunde ske helt utan att rasens goda vallhundsinstinkter gick förlorade. 

Helhetsintryck Västgötaspetsen är en lågbent, dock ej för lågställd, kraftig och orädd liten hund, vars hållning och utryck vittnar om vaksamhet, livlighet och energi.
Viktiga måttförhållanden Förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd skall vara 2 : 3.
Uppförande / Karaktär Det karaktärsmässigt typiska för rasen är vaksamhet, energi och frimodig livlighet.
Huvud Huvudet skall vara torrt och tämligen långt. Det skall uppifrån sett avsmalna jämnt mot nosspetsen.
Skallparti Hjässan skall vara nästan flat, måttligt bred och jämnt avsmalnande mot nosen sedd såväl uppifrån som från sidan.
Stop Stopet skall vara tydligt markerat.
Nostryffel Nostryffeln skall vara svart.
Norparti Nospartiet skall från sidan sett vara tämligen tvärskuret. Det skall vara endast obetydligt kortare än skallpartiet. Underkäken skall vara tvärskuren och kraftig, men inte framträdande. Skalle och nosrygg skall vara parallella.
Läppar Läpparna skall vara strama och väl slutna.
Käkar / Tänder Fullständigt, perfekt och regelbundet saxbett med jämna och välutvecklade tänder.
Ögon Ögonen skall vara medelstora, ovala och mörkt bruna.
Öronen Öronen skall vara medelstora, spetsiga, upprättstående, styva ända ut i spetsen, finhåriga och rörliga. De skall inte vara allt för lågt ansatta. Örats längd skall något överstiga bredden av basen.
Hals Halsen skall vara lång med kraftig muskulatur och god resning.
Kropp ——
Rygg Ryggen skall vara plan med kraftig muskulatur.
Ländparti Ländpartiet skall vara kort, brett och starkt.
Kors Korset skall vara brett och obetydligt sluttande.
Bröstkorg Bröstkorgen skall vara lång och djup med tämligen välvda revben. Framifrån sett skall bröstkorgen vara äggformad, från sidan sett oval. Den skall nå till 2/5 av underarmens längd. När hunden ses från sidan skall bröstkorgens djupaste punkt ligga tätt bakom frambenen. Avståndet från bröstkorgen till underlaget bör inte understiga 1/3 av mankhöjden. Bröstbenet skall vara tydligt, men inte allt för framträdande.
Underlinjen Buklinjen skall vara något uppdragen.
Svans Två svanstyper förekommer, lång svans och alla variationer av medfödd stubbsvans. I båda fallen är alla varianter tillåtna. Det finns ingen norm för hur svansen skall bäras.
Extremiteter ——-
Framställ Benstommen skall vara kraftig
Skulderblad Skulderbladet skall vara långt och vinklat ca 45 grader mot horisontalplanet.
Överarm Överarmen skall vara obetydligt kortare än skulderbladet och bilda rät vinkel mot denna. Överarmarna skall ligga tätt intill revbenen, men vara väl rörliga.
Underarm Underarmarna skall framifrån sett vara svängda så mycket som fordras för att ge dem full rörlighet mot bröstkorgens nedre del.
Mellanhand Mellanhänderna skall vara fjädrande.
Framtassar Tassarna skall vara medelstora, korta, ovala och riktade rakt framåt med kraftiga trampdynor och tätt slutna, välvda tår.
Bakställ Bakbenen skall bakifrån sett vara parallella. Benstommen skall vara kraftig.
Lår Låren skall vara breda och ha kraftig muskulatur.
Knäled Knälederna skall vara väl vinklade.
Underben Underbenet skall vara obetydligt längre än mellanfoten (avståndet från hälen till trampdynan).
Mellanfot Mellanfötterna skall vara måttligt långa.
Has Hasorna skall vara väl vinklade.
Baktassar Baktassar, se framtassar.
Rörelser Rörelserna skall vara sunda, parallella och vägvinnande med kraftigt påskjut och god steglängd.
Päls ———
Pälsstruktur Pälsen skall bestå av mycket tät och mjuk underull och halvkort, hårt och tätt liggande täckhår. Den skall vara kort på huvudet och benens framsidor men får vara något längre på nacken, halsen, bröstet och benens baksidor.
Färg Grå, gråbrun, grågul, rödgul eller rödbrun med ljusare nyanser av ovannämnda färger på nos, kinder, strupe, bringa, buk, kring anus samt på tassar och benens nedre del. Mörka täckhår skall finnas på ryggen, halsens översida och bålens sidor. Ljusare markering över skuldrorna, så kallad selmarkering, är högst önskvärt liksom ljusare kindmarkering. Vita tecken får förekomma på fram- och bakben samt på bröstet. De vita strumporna får sträcka sig över halva benen. Därutöver får vitt finnas i begränsad omfattning, t ex i form av så kallad strimbläs, nackfläck eller obetydlig halskrage. Vitt får inte överstiga 30 % av grundfärgen.
Storlek / Vikt ———
Mankhöjd Idealmankhöjd hanhund: 33 cm
Idealmankhöjd tik: 31 cmEn variation på 2 cm över eller 1 cm under idealmåttet är tillåten.
Fel Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse- dåligt markerat stop
- kort eller dåligt utfyllt nosparti
- avsaknad av två P1:or eller en P2:a
- ljusa ögon som stör uttrycket
- alltför djup eller alltför grund bröstkorg
- alltför bred front
- framskjutet skulderparti
- korta överarmar
- övervinklat bakställ
- avsaknad av sel- och kindmarkering
Allvarliga fel - kort eller rund skalle
- kort nosparti
- dåligt utvecklad käke
- tångbett
- avsaknad av molarer (M3 bektas ej)
- karprygg
- mjuk päls
- strittad päls
- för kort eller för lång päls
- avsaknad av underull
- vita tecken som utgör mer än 30% av grundfärgen
- mankhöjd som kraftigt avviker från idealmankhöjden
 
Diskvalificerade fel - över- eller underbett
- blå ögon, ett eller båda
- häng eller vippöron
- lång, lockig päls
- svart, vit, leverbrun eller blå pälsfärg
Nota Bene Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
Testiklar Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Comments are closed.