Om mig

 

Kennel presentation

Oxberget – Ekerö – Västgötaspets

Jag heter Britta Hammarström och har för närvarande två västgötaspetsdamer och en collie. Då bilden togs hade jag fortfarande min fina vätsgötaspets Clara Cluck (i mitten). Hon lämnade mig i nov. 2006.

Ett starkt hundintresse har funnits sedan jag var barn. Växte upp med Airedaleterrier och Schäfer.
Jag hade ett uppehåll i ”hunderiet” under några år. När våra barn var 4 år respektive 10 månader, kom en kattunge i huset – jag kände att vi måste ha ett djur – Frida blev 14 år , var god som guld och högt älskad.

Så småningom blev min längtan efter hund allt större. 1980 kom den första Goldentiken i huset och jag blev snabbt involverad i Mälarö Brukshundklubb, gick kurser och tävlade med Honey (med mycket blygsamma framgångar). Utbildade mig senare till instruktör, lärare i hundtjänst, tävlingsledare och testledare för mentaltester. En andra goldentik kom 1988 – med Rakel gick tävlandet bättre, jag hade lärt mig en del och Honey hade stått ut med alla mina nybörjartaffligheter utan att på något sätt tappa gnistan. Rakel blev lydnadschampion och vi tävlade elitsök, höll också på en hel del med räddningsträning.

1982 kom första västgöten in i familjen. Dotter Elisabeth blev mycket intresserad av träning med hund och vi ”delade” på Honey under en period – Elisabeth tränade med henne i Mälarö Hundungdom. Ganska snart insåg vi att en hund var för lite för två personer och så kom Anton till oss. En ljuvlig grå västgötaspetspojke, söt som en karamell och med den charm som västgötarna har i så stort mått. Anton hade rätt svårt att förlika sig med andra hanhundar, men i övrigt var han den snällaste, keligaste och vänligaste hund man kan tänka sig.

Västgötaspetsrasen slog genast ”rot” i familjens hjärtan. Jag kände att min nästa hund skulle absolut bli en västgöte och -93 kom Clara Cluck. En fantastisk tik! Jag bestämde mig för att träna och tävla i, för västgötar, lite ovanliga grenar – kände att den här rasen har en enorm arbetskapacitet – och har man inte tillgång till kor eller får – så får man aktivera hunden på annat sätt. Clara är både lydnadschampion, utställningschampion, uppflyttad till lägre klass sök, tävlade i öppen klass viltspår och sist men inte minst – blev hon Tjänstehund – Sveriges enda bevakningshund av rasen Västgötaspets! Clara och jag deltog i många stora militärövningar och – tävlingar och hon har gjort ett strålande jobb som bevakningshund (se mer på Claras sida).

Nästa västgöte blev Stina, en söt liten dam med en hel del brunt i färgen. Stina är utställningschampion, tävlar nu i lydnadsklass 3, är uppflyttad till lägre klass sök, är mentaltestad, exteriörbeskriven , vallanlagstestad x 2 och har även fått två präktiga valpar (se mer på Stinas sida).

Yngsta västgöten är alltså Bitte, Stinas dotter. Bitte är mentaltestad, exteriörbeskriven, vallanlagstestad, har LP i lydnadsklass I, tävlat appellklass spår med godkänt resultat och tävlar nu i lydnadsklass II.

Collieflickan Hippie (Fornborgens Helylle Heidie) kommer från min dotter Elisabeth Landfors och hennes man Olle. Hippie har provat på fårvallning med gott resultat, vi fortsätter i vår, jag tränar också sök och lydnad med henne. Hippie har också en egen sida.

Jag bor i Närlunda på Ekerö med mina hundar och där finns ett litet berg som heter Oxberget.
Det fick bli mitt kennelprefix, det passade bra till en nötvallande ras – VÄSTGÖTASPETSEN.

Comments are closed.